I kassakön
Idag reflekterar jag över att det känns olika att stå i en lång kassakö beroende på vilket humör jag är på.
Dåliga dagar kan jag irritera mig på skrikiga barn som stojar och stör mig. Jag stressar upp mig över att kön är så långsam, irriterar mig på att människan framför inte sätter pinnen på bandet när hon/han lastat upp sina varor! Vill hon betala mina varor också eller vad? Och vad irriterande med kunden bakom mig som sträcker sig över mig och över alla mina varor för att lägga dit sin pinne innan jag ens lastat upp alla mina varor!
Och tänk om det en sådan dag är någon före som börjar plocka fram rabattkuponger och sacka ner hela kön! Eller att någon försöker gå före i kön! Ve och fasa! En dålig dag irriterar jag mig på att alla människor verkar vara så snåla att de låtsas glömma ta plastpåsar för att sedan få gratispåsar för att kassörskan påbörjat nästa kund. En sån dag känns matkassarna så tunga och jag vet knappt hur jag ska orka lyfta in dem i bilen för att åka hem.
En bra dag kan jag njuta av lugnet av att stå i en långsam kö. Söta barn leker och skojar bredvid mig, och jag ler vänligt mot de små. Jag ser hjälpsamma människor som försöker hjälpa mig genom att skynda sig att sätta pinnen på bandet så att jag slipper göra det. Jag ber vänligt någon gå före mig i kön för jag har ju inte bråttom alls. Jag tänker fina tankar om den stackare framför mig i kön som plockar med sina rabattkuponger. En bra dag erbjuder jag mig att betala några extra plastpåsar åt kunden före som råkat glömma köpa påsar själv.En sån dag ler jag inombords när jag sakta plockar i varorna i påsarna. Känner hur stark jag är och hur lätta matkassarna känns när jag bär ut dem till påsar till bilen för att åka hem.
Vilken tur att det är lite variation i vardagen :-)
