Jul utan Jonatan
Jag brukar älska adventstiden och längta tills jag får baka och adventspynta hemma. Hos oss brukar det finnas adventsstjärnor och ljusstakar flera dagar före 1 advent. Och jag har alltid tyckt om julen för då samlas alltid hela familjen och äter gott, delar ut julklappar och spelar sällskapsspel.
Men i år känns det inte roligt på något sätt. Det känns fruktansvärt sorgligt att tänka på en jul utan Jonatan.
Han kommer att fattas oss. Han som älskade att spela sällskapsspel, han som alltid tänkte ut fina julklappar som han gav oss andra. Han som uppskattade julmaten och som bara genom att finnas skapade julstämning.
Jag tänker tillbaka på alla jular vi haft då vi ännu var tillsammans. Han var alltid så glad och tacksam för sina julklappar (även de paket han säkert inte var så förtjust i :) , typ kläder och sånt...
Men vi som är kvar här på jorden får göra vårt bästa för att vi ska få en så trivsam jul vi kan. Och Jonatan kommer att finnas med oss hela tiden, trots att han inte syns. Han är i julen på något annat sätt, och han har det bra där han är. I ljus och värme. Med andra släktingar som lämnat jordelivet före oss.
Jag ska pynta och jag ska baka, vi ska fira jul men det är inte som förut. Det blir en jul som vi bara kan försöka göra på ett annat sätt, och försöka känna en aning glädje ändå. Jonatan hade velat se oss glada på julen.
Men han fattas oss varje dag.
Vi minns också alla glada jular som varit. Jonatan som liten i röd tomtedräkt och Jonatan förra julen i snygg skjorta.
